Hej igen! Nu är jag hemma och nu hoppas jag att allt ska bli bra för Sigge (min katt). Han ligger i sin kattbur och 'sover', han fick smärtstillande och lugnande medel så han är lite trött. Ni ska bara veta vad ont i magen jag får när mitt lilla ögonsten mår dåligt, det är så att man kan börja gråta och när dem inte kan prata heller så oroar man sig extra! Man undrar liksom hur dem tänker och som man alltid gör är ju att man tänker det värsta, man tror att det är mer illa än vad det är. 

 

Detta inlägg tog lång tid att skriva! Nu har Sigge kvicknat till, han kom till tvrummet (med min hjälp, fick vara med när han skulle gå för att han är så groggy) och sen tog jag han i mitt knä så att han fick sova där och nu ligger han i sin bädd. Snart ska jag äta, men jag är inte hungrig alls.